Ragged Citys bakgator sträcker sig som en labyrint av skumma gränder och undanskymda passager. Gatlyktorna flimrar osäkert, och luften är tung av rost, dofter av gammalt papper och fuktig sten. Jag har gått vilse här förut, men den här gången är det annorlunda. Något drar mig framåt, som om en osynlig kraft leder mig fram.

En kall kväll, under den skarpa belysningen från stadens gatlyktor, går jag längs trottoaren i en nästan ödslig stadsmiljö. Plötsligt upptäcker jag något under fötterna: genom trottoarens till synes genomskinliga glasyta skymtar ett uråldrigt skeppsvrak, en blandning mellan en romersk galär och venetiansk fregatt. Det ligger vilande i sand och förfall, en påminnelse om något bortglömt, något dolt under ytan.

Jag sitter på golvet mitt i avgångshallen på Arlanda, omgiven av kaoset som är min resväska. Folk går förbi, drar sina egna väskor i prydliga linjer mot incheckningsdiskarna, medan jag är fast i ett krig jag vet att jag inte kan vinna. Flyget till Aten går om 25 minuter, och jag kan fortfarande inte få väskan stängd.

Klanen är en hemlighetsfull och mäktig grupp, vars existens är insvept i mysterium och präglad av mörka krafter. Deras mål är att manipulera och kontrollera drömmarnas blockkedja, och deras närvaro märks genom de symboler och dolda spår de lämnar efter sig. Klanen opererar i skuggorna, med privatarméer och strikta kontrollörer som säkerställer att deras vilja upprätthålls. Genom sina paramilitära och politiska nätverk söker de att befästa sitt herravälde, och deras agerande är både strategiskt och kallt beräknande.

Brädspelets pjäser ligger utspridda över bordet, tärningarna kastade. Fingrarna är precis på väg att flytta en pjäs när en rörelse i ögonvrån skickar en iskall rysning längs ryggraden.

Blicken skärps. Sofftygets veck ser först ut som de alltid gjort – skuggor i slitna fibrer, ingenting mer. Men så rör sig något. Något som inte borde finnas där. Vecken sträcks ut, pressas isär av en lång, segmenterad kropp som långsamt kravlar sig upp ur djupet av tyget, som om soffan själv gömt den.

I utkanten av medvetandet, där drömmar vittrar till stoft och verkligheten krackelerar, reser sig Ragged City – en stad som varken är vaken eller drömmande, men fast i en evig skymning däremellan.

En gång en blomstrande metropol, nu en koloss av sönderfallande tornspiror, övergivna fabriker och förlorade drömmar. En stad som ruttnar inifrån, en plats där den gamla världen vittrat bort och lämnat en amorf rest av kriminella klaner, hänsynslösa korporationer och en befolkning i bojor av skuld och desperation.