Brädspelets pjäser ligger utspridda över bordet, tärningarna kastade. Fingrarna är precis på väg att flytta en pjäs när en rörelse i ögonvrån skickar en iskall rysning längs ryggraden.

Blicken skärps. Sofftygets veck ser först ut som de alltid gjort – skuggor i slitna fibrer, ingenting mer. Men så rör sig något. Något som inte borde finnas där. Vecken sträcks ut, pressas isär av en lång, segmenterad kropp som långsamt kravlar sig upp ur djupet av tyget, som om soffan själv gömt den.