Corona-kris 2020. Lockdown i Aten. Vård av åldrande mamma. En svår men kreativ tid var mig  förbehållen.

Karantänrum i Rizoupolis, Aten, under lockdown 2020

Spökskeppen

Äntligen fanns det tid och psykologiskt alibi att våga sig på de där jobbiga kartongerna som i åratal stod och dammade i förrådet, Dionysos Spökskepp, som jag ibland ironiskt kallade dem. Min ungdoms alster. Inslängda där bland annat bråte, nedgrävda i flera decennier. De förbjudna dokumenten. Undangömda – nästan bortglömda, begravna och tabu-belagda i nån slags hysterisk hast.

Excavating the long time tabu documents, nicknamed Dionysos Ghost Ships

Jag bet ihop och tog beslutet att sprätta upp de gamla packtejperna.

En toxisk skattkammare

Nu kunde jag börja gräva i det förgångna som en passionerad arkeolog.
Snart började minnenas gnisslande  dörrar öppnas upp.

Till en början bara på glänt, men ut kom redan en salig blandning av
-poesi, filosofi, galna äventyr, astro-nomo-logo-sofi (vad det nu är för någonting), ockult mineralogi, vardagliga dagboksanteckningar, mentalt ogräs, o-o-lyckliga kärlekshistorier, reseskildringar, krönikor, manus, automatiska skrifter, orealistiska business-planeringar, orientaliska sagoberättelser, önskedrömmar, men också riktiga drömmar, plus massa skräp och ogräs förstås …

Det var inte helt utan risk jag fortsatte gräva i de förbjudna kartongerna vars innehålla nu började osa upp. Som att ha påbörjat en svår terapi.

Spännande att se var det kommer att leda…